Ämnesguide gestaltad livsmiljö

I denna vägledning ger Riksantikvarieämbetet (RAÄ) allmänna råd för hur bestämmelserna i förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen (FSBM) bör tillämpas. Syftet är att vägledningen ska vara ett stöd i förvaltningen och att processen kring tillståndsprövning blir tydligare och enklare vilket ska leda till ökad samverkan mellan berörda parter samt att de kulturhistoriska värdena blir väl omhändertagna.

Kulturarvet har stor betydelse för en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Kulturarvets bidrag finns inom många områden i samhället. Det kan handla om besöksnäring, folkhälsa och utbildning. Även i klimatarbetet kan kulturarvet vara en positiv kraft att räkna med. I mötet mellan kulturarv och hållbarhet finns en stor och många gånger outnyttjad potential.

Människan har vistats i, och nyttjat, fjällnära skog sedan förhistorisk tid och det finns en lång kontinuitet av kulturpåverkan: runt samiska fångst- och fiskeplatser, flyttleder och visten, kring nybyggen och fäbodar och kring gruvor och smältverk. Alla dessa nyttjandeformer måste ha präglat naturen och tillsammans byggt upp kulturlandskap, till exempel genom att skogens sammansättning ändrades och betesformade naturtyper och ibland även helt avskogade områden skapades. Särskilt ren- och kreatursbete, slåtter och vedhuggning kan antas ha präglat ekosystemen.

I sektorsbeskrivningen ges en överblick över Riksantikvarieämbetets kriterier för riksintresseanspråk, tillsammans med en beskrivning av nationella mål, berörd lagstiftning och de synergier och målkonflikter som kan finnas. Sektorsbeskrivningen vänder sig till dem som arbetar med riksintressen på nationella myndigheter och länsstyrelser, men kan också ge bakgrundsinformation för planerare och beslutsfattare i kommuner och regioner, och andra aktörer inom samhällsbyggnadsarbetet.

Klimatförändringarna pågår och de ger redan idag upphov till effekter som påverkar kulturmiljön. I takt med den globala ökningen av medeltemperaturen kommer påverkan att bli allt mer påtaglig och röra allt fler kulturmiljöer. I denna rapport sammanfattas vilka följder påverkan kan komma att innebära för möjligheterna att bevara, använda och utveckla fornlämningar, byggnader, bebyggelsemiljöer och landskap. Den ger en bild av vilka utmaningar de som arbetar med detta står inför; vad utmaningarna kan komma att innebära för tillämpningen av de lagar, förordningar och budgetanslag som är verktyg för arbetet.

Byggnadsanknuten offentlig konst, som exempelvis kan utgöras av en takmålning, en fris på en vägg eller en skulptur i en park, har under de senaste åren i högre grad kommit att betraktas som en del av vårt moderna kulturarv. Detta ställer krav på ökad kunskap om 1900-talets och vår samtids offentliga konst i samband med kulturhistoriska värderingar. Riksantikvarieämbetet har därför fått regeringens uppdrag att, i samverkan med Statens konstråd, verka för att denna konst i högre grad kan beaktas vid kulturhistorisk värdering.

Kulturmiljön har varit integrerad i miljömålen ända sedan de infördes som mål för miljöpolitiken för över tjugo år sedan. Samtidigt har det sedan dess varit en utmaning att hitta uthålliga metoder och statistiskt säkerställda underlag för att följa kulturmiljöns tillstånd och förändring. I den här rapporten redovisar Riksantikvarieämbetet en utredning av möjligheterna att stärka uppföljningen av kulturmiljön. Den mynnar ut i ett målövergripande förslag samt tolv förslag fördelade över sex miljökvalitetsmål.

Hur iscensätts de nedlagda psykiatriska sjukhusens kulturarv? Vilken plats får komplexa kulturarv ta i samtidens stadsutvecklingsprojekt? Forskningsprojektet Ulleråker – funktionsnedsättning och kulturarv har undersökt hur kulturarv görs vid Ulleråker i Uppsala – ett av många före detta psykiatriska sjukhus som genomgått en stadsutvecklingsprocess och omvandlats till bostadsområde. I boken diskuteras hur Ulleråkers patienter och deras liv ihågkoms eller glöms bort i det nya stadslandskapet genom kreativ verksamhet och offentlig konst, namngivning av gator, kvarter och platser och i dagspressen. Bokens kapitel visar hur kulturarv skapas av aktörer vilka traditionellt inte räknats som drivande i kulturarvsprocesser, men som i högsta grad är centrala i dessa processer.

Miljömålssystemet inrättades 1999 med syfte att ge en samlad bild av det svenska miljöarbetet. Riksantikvarieämbetet är en av de 26 myndigheter som ska verka för att miljömålen uppnås. I samband med Riksantikvarieämbetets återrapportering av myndighetens miljömålsarbete 2015 åtog sig myndigheten att genomföra en kulturmiljööversikt. Denna rapport utgör första delen av två delrapporter och avser att kartlägga hur kulturmiljön kommer till uttryck inom befintlig miljömålsuppföljning och identifera kunskapsluckor.

Riksantikvarieämbetets handlingsplan för klimatanpassning utgår från myndighetens fem verksamhetsområden (Kulturarv och samhälle, Regler och bidrag, Information och kunskap, Kulturarvscentrum, Ledning och internt stöd). Aktiviteterna syftar till att öka insikten om och stärka förutsättningarna för det förebyggande arbetet för kulturarv i ett förändrat klimat.

Kulturmiljövårdens riksintressen berör i flera fall tätortsområden som kan vara intressanta för kommuner att förändra, omvandla och förtäta. Det kan i sin tur leda till att olika intressen behöver vägas mot varandra och till konflikter mellan olika intressen såsom exploatering och kulturmiljövård. Systemet med riksintressen har emellanåt ifrågasatts av flera olika aktörer. Riksintressen lyfts exempelvis fram som ett hinder för stadsutvecklingen och särskilt gäller det för intressen med ett bevarandeperspektiv. Kulturmiljövårdens riksintressen innebär dock inget stopp för förändringar, men det är viktigt att tillägg som görs i städer och tätorter är genomtänkta.

Syftet med denna utvärdering har varit att undersöka hur och om kulturvärden uppmärksammas och följs upp i bygglovs- och byggprocessen. I detta har det bland annat ingått att undersöka i vilken omfattning en sakkunnig för kontroll av kulturvärden har ingått i ärendet. Även hanteringen av kulturvärden i kontrollplaner har studerats.

Denna rapport redovisar utvärderingen av förutsättningarna för kulturmiljöarbetet i transportplaneringens tidiga skeden. Utvärderingen utgår från frågorna (1) Hur fungerar kulturmiljöarbetet i de skeden av planeringen när behoven av åtgärder i transportinfrastrukturen identifieras samt (2) vad finns det för hinder och möjligheter för att utveckla arbetet så att synergierna stärks mellan de statliga målen för transporter och de för kulturmiljöarbetet?

I regleringsbrevet till Riksantikvarieämbetet för budgetåret 2018 gav regeringen myndigheten i uppdrag att analysera och redovisa vilka effekter som den kyrkoantikvariska ersättningen haft för vården och bevarandet av det kyrkliga kulturarvet. Analysen utgör en kvalitativ bedömning om systemet med den kyrkoantikvariska ersättningen verkar i enlighet med statens mål och intentioner för arbetet med det kyrkliga kulturarvet.

Motivet till utredningen är att belysa länsstyrelsernas tillämpning av aktuellt lagrum. Överinseenderollen har av Riksantikvarieämbetet tolkats som att myndigheten självständigt ska granska hur länsstyrelserna hanterar, bedömer och prövar bestämmelserna i KML med tillhörande förordning och föreskrifter, samt hur länsstyrelserna utövar tillsyn enligt KML.2 Eftersom tillämpningen av 4 kap. KML om kyrkliga kulturminnen nyligen har kartlagts finns också skäl att i detta fall studera överensstämmelser/avvikelser mellan de två regelverken för att eventuellt kunna uppnå likartade föreskrifter i vissa delar.

I syfte att göra plan-och bygglovsprocesserna enklare och därmed bidra till att byggandet av bostäder ökar har riksdagen tidigare beslutat om flera ändringar i plan-och bygglagen (PBL)2. I den här utvärderingen är ett urval av de bygglovsbefriade åtgärder som infördes 2014 och den förenkling av detaljplaneprocessen som infördes 2015 i särskilt fokus.

Syftet med följande utvärdering är att beskriva och förstå orsakerna till att antalet byggnadsminnesförklaringar fluktuerat över tid och minskat under de två senaste decennierna. Utvärderingen har därför granskat länsstyrelsernas tillämpning av de bestämmelser som rör processen för bildandet av byggnadsminnen i enlighet med 3 kap. kulturmiljölagen (1988:950), KML. Den har tagit sin utgångspunkt i hur länsstyrelserna bedömer kulturhistoriskt.

Riksantikvarieämbetet är den centrala myndighet som ansvarar för att peka ut och lämna uppgifter om områden som bedöms vara av riksintresse för kulturmiljövården. Avsikten är att de tillsammans ska ge en bred bild av landets historia och kulturhistoriska utveckling samt att de genom sina kulturhistoriska värden ska vara miljöer som är av stor betydelse ur ett nationellt perspektiv. Riksantikvarieämbetet har också ett uppsiktsansvar över områden som är av riksintresse för kulturmiljövården. Mot bakgrund av detta har olika statistiska uppgifter om kulturmiljövårdens riksintressen ställts samman. Syftet är att ge en överblick över befintliga riksintressen för kulturmiljövården och relatera befintliga riksintresseunderlag till annan information, exempelvis om markanvändning och skyddade kulturmiljöer.

Denna plattform för kulturhistorisk värdering och urval beskriver ett förhållningssätt till hur värderings- och urvalsfrågor rörande kulturarv och kulturmiljö kan hanteras, såväl inom som utanför Riksantikvarieämbetet. Plattformen är inte ett styrande dokument på samma sätt som en föreskrift, allmänt råd eller vägledning, utan en rekommendation till hur värderings och urvalsarbete bör utföras.

Landskapet berör oss alla. I och med att Sverige 2011 ratificerade den Europeiska landskapskonventionen, förbinder vi oss att inarbeta konventionens intentioner i nationell lagstiftning och politik. Detta innebär ett åtagande att skydda, förvalta och planera vårt landskap i enlighet med konventionen. Vi ska därmed bl. a.erkänna landskapets betydelse i den egna lagstiftningen; öka medvetenheten om landskapets värde och betydelse i civila samhället, i privata organisationer och hos offentliga myndigheter; främja delaktighet i beslut och processer som rör landskapet lokalt och regionalt samt utveckla en helhetssyn på landskapets värden och en hållbar förvaltning av dessa.

Rapporten lyfter fram offentlig konst som en del av det moderna kulturarvet. Konsten visar vilka ambitioner som funnits med att tillgodose människors behov av konstupplevelser i sin vardag, liksom viljan att utbilda allmänheten i vad som är god konst. Den offentliga konsten är också en tydlig markör för vilka ideal som har rått under olika tidsperioder. I de flesta städer i Sverige är också offentliga konstverk en viktig del av kulturmiljön.