Folkhemmets kommunalhus
Falkenbergs nybyggda stadshus på ett handkolorerat vykort. Almquist & Cöster, Riksantikvariämbetet (PDM). Bilden är beskuren.
Öppenhet
I Falkenberg är man stolt över sitt kommunalhus från 1959. I en nyutkommen bok om byggnaden skriver stadsarkitekten i förordet:
Stadhuset förenar det klassiskt monumentala med en öppenhet, det är representativt men ändå folkligt. Huset visar tydligt var besluten fattas men gör det på ett sätt som hyllar demokratin. Fullmäktige och kommunledningen sitter med helglasad vägg mot torget så att alla medborgare kan se vad som försigår där, då man exempelvis passerar på väg hem från arbetet.
(Johan Risholms förord i boken Falkenbergs stadshus från 2019).
Inbjudande byggnader
Stads- och kommunhusen från 1940-1960-talet utmärks ofta av en blandning mellan välkomnande inbjudande arkitektur och monumentalitet. De fick ofta en framträdande placering vid torget och kyrkan. Kommunens främsta byggnad för beslutsfattande skulle väcka respekt men skulle samtidigt vara inbjudande med mötesplatser för samtal mellan medborgare. Hur kommer det gå med öppenheten idag när klimatet hårdnar i samhället och många politiker får ta emot hot av olika slag?
Interiör från Falkenbergs stadshus. Utomhus- och inomhusmiljön binds samman genom de stora fönstren som går från golv till tak. Mellan fönstren finns väggpartier klädda med samma väggbeklädnad såväl ute som inne. Även golvplattorna är lagda med samma mönster ute och inne. Det är som om torget fortsätter in i byggnaden. Foto: Mattias Hamilton 2021 (CC BY).
Många stadshus och kommunalhus byggdes för att inrymma olika typer av funktioner där människor träffas såsom restauranger, utställningshallar och bibliotek. På det handkolorerade vykortet ser vi restaurangen Stadsterrassen och stadsbiblioteket vid Falkenbergs stadshus. Vykort Almquist & Cöster, Riksantikvarieämbetet (PDM).
Kungsbacka stadshus har förutom att vara centrum för stadens administration även samtidigt inrymt bland annat hotell, ölcafé, badhus och brandstation. Foto: Fredrik Bruno 1948, Riksantikvarieämbetet (PDM).