Historia
Böcker ur Schering Rosenhanes boksamling. Foto Roger Magnusson (CC BY)
Vitterhetsakademiens bibliotek utgör en enhet inom myndigheten Riksantikvarieämbetet och är ett vetenskapligt specialbibliotek öppet för allmänheten. Biblioteket har en lång och mångfacetterad historia och har genom århundradena vuxit från ett litet specialiserat bokförråd till ett stort humanistiskt inriktat bibliotek.
Före 1786
Vitterhetsakademiens bibliotek grundades formellt år 1786 i samband med återupplivandet av Kungl. Vitterhetsakademien under Gustav III. Redan under Antikvitetskollegiets tid, föregångaren till Kungl. Vitterhetsakademien, införskaffades det dock böcker och enligt Kungl. förordning daterad den 1 mars 1674 avsattes särskilda medel till "bibliothecs inköp". Även om samlingarna som tillhört Antikvitetskollegiet och Antikvitetsarkivet i all huvudsak överfördes till Kungliga biblioteket och Riksarkivet år 1780 så kom de böcker som behölls från det nedlagda Antikvitetsarkivet att utgöra en grundplåt för det nya biblioteket och ingår i samlingarna än i dag.
1786–1827
Under bibliotekets tidigaste historia hade man endast små ekonomiska ramar att röra sig inom. Vissa resurser överfördes från det nedlagda Antikvitetsarkivet, men det dröjde innan man hade någon egentlig boksamling att tala om. Biblioteket stärktes dock tack vare bok- eller penninggåvor från enskilda akademiledamöters, som möjliggjorde inköp. Två mer betydande donationer, Lovisa Ulrikas numismatiska bibliotek och Schering Rosenhanes samlingar av främst historia, kom att ge biblioteket ämnesmässig inriktning och ett bibliotek värt namnet. Biblioteket levde länge ett ambulerande liv innan samlingarna fick en mer permanent plats i biblioteksflygen på Stockholms slott.
1827–1870
I kölvattnet av Götiska förbundets aktiviteter kom arbetet vid Akademien i allt högre grad att beröra den nordiska fornhistorien och förvaltningen av statens historiska samlingar. Till detta krävdes vetenskaplig referenslitteratur. Från och med 1842 tilldelades biblioteket ett årligt anslag om 500 riksdaler (från 1858 utökat till 750 riksdaler), som användes till inköp. Ny litteratur införskaffades dock främst genom byten med andra lärda institutioner. Biblioteksarbetet utfördes av Akademiens sekreterare eller tillfälligt avlönade amanuenser, där Carl Gustaf Styffe och Gustaf Edvard Klemming hör till de mer namnkunniga. Samlingarna flyttades återigen, först mellan flyglarna på Stockholms slott och sedan till Ridderstolpeska huset där samlingarna förvarades i nära två decennier innan de flyttades över till nybyggda Nationalmuseum och fick en mer varaktig placering.
1870–1923
Perioden präglades av utveckling och kontinuitet och de boksynta riksantikvarierna Hans Hildebrand och Oscar Montelius var måna om verksamheten. Boksamlingarna ökade snabbt i storlek och under 1870-talet tilldelades biblioteket ökade anslag och anställde sin förste egentlige bibliotekarie, Anton Blomberg, som från 1890 avlönades för tre timmars daglig tjänstgöring. Blombergs efterträdare, Sigrid Leijonhufvud, var dock den första som kom att uppbära titeln "bibliotekarie". Biblioteket var sedan 1840-talet tillgängligt för allmänheten och hade öppet "hvarje söckendag" (måndag-lördag). De betydande donationer som tillföll Akademien under 1800-talets slut kom först vid sekelskiftet i någon mån biblioteket till godo.
1923–1975
Efter några år av stillestånd upplevde biblioteket en blomstringsperiod under Sigurd Curmans tid som riksantikvarie, även om de ekonomiska ramarna fortfarande var begränsade. Tillvaron på Nationalmuseum blev till sist för trång och man nödgades skaffa extra magsinutrymme vid dåvarande Östermalmsfängelset (där Arkitekturskolan ligger idag). Efter över 70 år vid Nationalmuseum flyttades biblioteket över till Positionsartillerikasernen på Storgatan 41, en empirebyggnad från 1800-talets början. Stora problem rörande förvärv, inbindning och katalogisering kvarstod dock, och under kriget gick verksamheten på sparlåga. Bibliotekscheferna Adolf Schück, Maja Lundqvist och senare Sven Rinman verkade ivrigt för bibliotekets sak och hade alla ett starkt engagemang som kom verksamheten till godo. Biblioteket var öppet sex timmar dagligen och trots utmaningar med finansiering så ökade bruket av samlingarna. Personalstyrkan uppgick under 1960-talet till fyra.
1975–2000
Fram till 1975 var Kungl. Vitterhetsakademien och Riksantikvarieämbetet sammanlänkade, men det året antogs nya statuter och de båda gick skilda vägar. De böcker som införskaffats fram till och med 1975, däribland raritetssamlingarna, ägs ännu av Kungl. Vitterhetsakademien, men förvaltas i dag av Riksantikvarieämbetet. Vid Kungliga myntkabinettets flytt till Slottsbacken följde de numismatiska samlingarna med. På katalogiseringsfronten övergick man från analogt till digitalt och avslutade 1974 den gamla kortkatalogen (idag benämnd Katalog 1974) till digitala system: Libris och senare lokala katalogen VITALIS (Vitterhets Akademiens biblioteks Lokala Informations System). Vid seklets slut brottades biblioteket ännu med samma problem som man alltid gjort, att få platsen och resurserna att räcka till.
Efter 2000
År 2005 flyttades biblioteket från övervåningen i huvudbyggnaden på Storgatan 41 till nya lokaler i Östra stallet, på Storgatan 43. Samlingarna är sedan flytten mer tillgängliga än tidigare. Större delen av bokbeståndet förvaras i underjordiska magasin på Storgatan, men det finns även betydande delar av samlingarna i Tumba, på Tumba bruksmuseum samt på Medelhavsmuseet. I samband med Myntkabinettets flytt tillbaka till Historiska museets lokaler har de numismatiska samlingarna återförts till Narvavägen och till bibliotekets magasin på Storgatan. Personalstyrkan uppgår numera till omkring ett dussin, och biblioteket har öppet tisdag till fredag. Ett antal projekt, syftande till att katalogisera eller digitalisera bokbeståndet, har ökat tillgängligheten till delar av bibliotekets samlingar. År 2023 inleddes det största externt finansierade projektet i bibliotekets historia. Det bekostas av Riksbankens jubileumsfond och har som syfte att katalogisera bibliotekets omfattande samlingar av äldre, utländska tidskrifter.
