Riksantikvarieämbetets & Vitterhetsakademiens historia
Riksantikvarieämbetets historia går tillbaka till tidigt 1600-tal. Det var då som en liten enhet bestående av några antikvarier under ledning av riksantikvarien Johannes Bureus skapades inom det kungliga kansliet i Stockholm. 1630 fick de sin första kungliga instruktion och bland deras uppgifter ingick att i ord och bild dokumentera landskapens kulturhistoriska inslag och att samla in gamla handskrifter och kulturhistoriska föremål.
1667 grundades så ett lärt kollegium inom Uppsala universitet, Antikvitetskollegium, som tog över ansvaret för kulturminnesvård och forskning. En för tiden ansenlig stab inrättades för ändamålet och under samma period instiftades världens äldsta fornminneslag vilket mynnade ut i en riksomfattande inventering av kulturhistoriska lämningar. 1690 flyttade kollegiet till Stockholm och ombildades blott några år senare till Antikvitetsarkivet som 1786 kom att införlivas i Kungl. Vitterhetsakademien.
Johannes Bureus (1568-1652). Antikvariernas kungliga instruktion från 1630.
I samband med att en ny fornminnesförordning trädde i kraft 1828 befästes akademiens och riksantikvariens ansvar för kulturminnesvården. En pådrivande kraft var det patriotiska och inflytelserika Götiska förbundet och i takt med att dess medlemmar valdes in i Vitterhetsakademien hamnade frågor om kulturminnesvård och arkeologi allt högre upp på dagordningen. Som ett led i detta grundades under ledning av Bror Emil Hildebrand Historiska museet i Stockholm runt mitten av seklet. 1867 utökades myndighetens ansvarsområden då en ny fornminnesförordning instiftades samtidigt som Historiska museet stadfäste sin roll som en förvaltande och forskande institution. På så vis började man nu skilja mellan myndighetens inre respektive yttre verksamheter, dvs. mellan samlingsförvaltning och kulturminnesvård. Därmed hade målet med att utveckla en stark centralorganisation för kulturminnesvård och forskning uppnåtts.
Bror Emil Hildebrand (1806-1884) och P. A. Säves beskrivning till höger från 1860-talet av en megalitgrav i Västergötland. (PDM)