Ämnesguide numismatik

Handlingarna berör i första hand den period då Jonas Bagge och därefter hans söner Pehr Olof och Jacob (se nedan) var verksamma som tryckeriföreståndare för riksbankens sedeltryckeri åren 1852-1889, men en del av de privata handlingarna härrör sig från den tid då Jonas Bagge var anställd som förvaltare för Tumba pappersbruk 1830-1852.

De handlingar som ingår kan indelas i tre avdelningar, nämligen Jonas Bagges privata handlingar, sedelutgivningen vid Riksbanken samt en privat tryckeriverksamhet.

1863 fick han stipenduim och reste till Köpenhamn och Paris, där han studerade för P. Tasset och A.Oudine. Den senare ville göra medaljgravyr till en självständigkonstart och inte enbart återge andras idéer. (1863-1864). Efter hemkomsten från Paris (1864) öppnade Adolf Lindberg egen gravyrateljé i Stockholm och till en början sysselsatte han sig med mer hantverksmässiga uppgifter, då möjligheterna till mera självständig konstnärlig verksamhet på medaljområdet starkt begränsades av en övermäktig konkurrens från Lea Ahlborn och skulptören J.E. Ericsson. Lindberg gjorde dock porträttmedaljonger i gips, vax eller som kaméer. Så småningom vågade han sig på att gravera några medaljer (1869). Den första självständigt skapande medaljen, över August Blanche, väckte ett visst uppseende och ledde till att beställningarna kom tätare.
1873 gifte han sig med Hildegard Charlotta Grundström.
Det stora genombrottet kom 1875 med en medalj över Elise Hwasser och därigenom fick han uppdraget att göra en medalj till Uppsala universitets 400-års jubileum. 1877 gjorde han en ny studieresa till Frankrike, där han b la studerade Tassets reproduktionsmaskiner, som han vid hemkomsten lät tillverka åt sig. Genom kontakt med kammarherre Magnus Lagerberg ökade antalet beställningar och uppdrag.
Lindberg skaffade sig elever och ibland kunde de uppgå till ett trettiotal. B la utbildade han sin son Erik.
År 1897 blev han myntgravör vid Myntverket och Lea Ahlborns efterträdare. I praktiken innebar det att han flyttade sin verksamhet och sina elever och maskiner till Kgl.Myntet. I och med denna tjänst fick han automatiskt alla officiella medaljbeställningar såsom både Svenska Akademien och Vetenskapsakademiens medaljer och likaså uppdraget att göra de nya mynten efter unionsupplösningen 1905. Lindberg avled 1916.

Erik Lindberg bedrev med början 1894 studier på konstakademien och hade stor framgång särskilt i anatomi och perspektiv. Han deltog i akademiens tävlingar och fick pris i skulptur för "Utdrifningen ur paradiset" samt en statyett "Varpkastare". Han fick dessutom ett hedersomnämnande för insända medaljarbeten. 1898 blev han också medlem i konstnärsklubben.
Efter studierna vid konstnärsakademien, 1899, for han till Paris för vidareutbildning hos faderns vän medaljkonstnären Paulin Tasset. I Paris åtnjöt han även undervisning av Jules Clement Chaplain. På hösten 1902 flyttade han in i en egen våning i Stockholm och gifte sig med akademikamraten Dagmar Treffenberg. Samma år blev han medlem i sällskapet Idun där han ställt ut modeller till Nobelmedaljerna.Under de följande åren deltog han i många utställningar och deltog i sällskapslivet genom sitt medlemskap i olika ordnar och sammanslutningar. Han hyrde en egen ateljé på Näckströmsgatan. Erik Lindberg fick två söner, Folke och Sven-Erik.
Efter faderns, Adolf Lindbergs, död blev Erik Lindberg 1916 utnämnd till t.f. myntgravör vid Kungl. myntverket. Lindbergs skicklighet och flit gjorde att han fick många hedersuppdrag och utmärkelser; han blev t.ex. riddare av Nordstierneorden 1918.
Under hela 1920-talet deltog han i utställningar i hela Europa, höll föredrag samtidigt som han arbetade dels på myntverket, dels hemma med sina egna alster. Av Gustaf Cederström blev han 1930 föreslagen som vice professor vid konstakademien.
Under 1930-talet fortsatte hans framgångar. Han blev invald i sällskapet "De 17", blev kommendör av Nordstierneorden m.m.
Vid 71 års ålder beviljades Lindberg avsked från myntgravörsbefattningen, men fortsatte sitt arbete med medaljer, deltog i utställningar och idkade sällskapsliv, kanske i någon mindre omfattning än förr. Under 1940- och 1950-talen avvecklade han successivt sina många förtroendeuppdrag.
Erik Lindberg avled den 28 september 1966 i Stockholm och ligger begravd på Norra begravningsplatsen.
Han har efterlämnat en stor produktion av medaljer, gravreliefer och dylikt. Därtill kommer en icke föraktlig produktion av skrifter. Han efterlämnade också ett stort arkiv bestående av dagboksanteckningar, korrespondens, skisser till medaljer m.m., vilket med undantag av dagboken skänktes till ATA av sterbhuset 1967.

Han var en av initiativtagarna och stiftarna av Svenska Numismatiska föreningen 1873. August Wilhelm Stiernstedt blev också ledamot av flera lärda sällskap ss Lantbruksakademien, Fysiologiska sällskapet m.fl.Efter hans död gjorde O. Heilborn en beskrivning över de svenska mynten i samlingen och dessutom gav han ut 1882 en tryckt katalog över de antika mynten. Samlingen av svenska mynt såldes till H. Antell och finnes nu i Finland; de antika mynten såldes till bankiren Sven Magnus Svensson i USA.