Utmärkande för kommunalhusen från 1940-1960-talen är att man har använt sig av "rena" naturmaterial utan skyddande lager av puts och färg. Tegelfasader är vanliga liksom naturstensgolv och väggpaneler av lackat trä. Arkitekturen är lågmäld men innehåller ändå vissa monumentala drag, såsom betonade fönsterrader för fullmäktigesalen och representativa entréhallar.
Ofta ser man en påfallande omsorg vad det gäller byggnadens detaljer, t.ex. trappräcken och armatur. I vissa kommuner har man haft vilja och resurser att göra sitt kommunalhus till ett allkonstverk. Arkitekten kunde stå för utformningen från allt ifrån armaturer till dörrhandtag. Ofta anlitades även konstnärer med lokal anknytning för att specialdesigna utsmyckningen. Ett exempel på det är Kiruna stadshus där arkitekten Artur von Schmalensee noga övervakade den konstnärliga utsmyckningen. Här anlitades konstnärer i ropet som Sven X:et Erixson och Bror Marklund, båda med en viss anknytning till nordligaste Sverige. Halmstads rådhus försågs med konstnärlig utsmyckning av Halmstadgruppen.