Svenska fornminnesföreningen och Riksantikvarieämbetet

Svenska Fornminnesföreningen - en presentation

Svenska Fornminnesföreningen hade sitt första konstituerande sammanträde den 29 september 1869 och grundades formellt den 28 februari 1870. I deras första stadgar förkunnades att målet var att "efterforska, undersöka och bekantliggöra svenska minnesmärken och muntliga öfverlämningar från äldre tider, hvilka äro af intresse i etnologiskt, kulturhistoriskt och konstnärligt hänseende".

Svenska Fornminnesföreningens ambition var att ena de regionala fornminnesföreningar som etablerades vid denna tid. Först ut var Närkes fornminnesförening som grundades redan 1856. 1870 donerades en stor gravhög till föreningen, Inglinge hög utanför Växjö i Småland. Det gravklot som pryder högen kom att bli föreningens symbol. Redan 1874 tillträdde sedemera riksantikvarien Oscar Montelius som föreningens sekreterare, vilket påverkade föreningens arbete i en mer vetenskaplig riktning.

Även i andra länder etablerades ideella kulturhistoriska föreningar som ett resultat av tidens nationalism, en åskådning som även mynnade ut i en regional patriotism. I Sverige var dessa föreningar en del av en större samhällelig rörelse och tillika reaktion på det offentligas, och då inte minst statens, bristande engagemang i olika samhällsfrågor. För att åtgärda detta bildades olika frivilligorganisationer, bland dem landets fornminnesföreningar vars huvudsakliga mål blev att vårda det regionala och lokala kulturarvet.

  Fotografierna visar pionjärerna inom Svenska Fornminnesföreningen, Nils Gabriel Djurklou (1829-1904), August Sohlman (1824-1874), Nils Månsson Mandelgren (1813-1899) och Oscar Montelius (1843-1921).

  Föreningens äldsta protokoll, undertecknat av bl.a. August Sohlman, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius (1818-1889) och Nils Månsson Mandelgren. Original ur Svenska fornminnesföreningens handlingar som finns i Riksantikvarieämbetets arkiv ATA.

​