Foto: Rikard Solhenius, CC BY
Det är en demokratisk rättighet att alla som vill kan ta del av kulturarvet. För detta krävs att det är tillgängligt och begripligt. Som ett led i demokratiseringen har frågor kring kulturarvets tillgänglighet och allas möjlighet till delaktighet blivit centrala inslag i kulturpolitiken och i kulturmiljöarbetet. Riksantikvarieämbetet spelar i sammanhanget en viktig roll genom sitt stöd och uppföljning av hur arbetet med att tillgängliggöra kulturarvet går till.
Ända sedan 1930-talet har man röjt på fornlämningsområden för att göra dem mer tillgängliga och placerat ut skyltar för att beskriva vad det är man ser. Idag arbetar vi mer målmedvetet med den fysiska framkomligheten och att göra kulturmiljöer och besöksmål som museer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Här har lagar som diskrimineringslagen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning spelat en viktig roll. Som komplement till fysiska informationsskyltar kan vi idag även läsa och navigera oss i kulturmiljöer och på besöksplatser med hjälp av appar i våra mobiltelefoner.
För att kunna ta del av kulturarvet är det viktigt med relevant kunskap och information. Här har den digitala utvecklingen spelat en stor roll då information kan nås oberoende av var man bor och när man vill ta del av den. Sedan 2018 gäller Webbtillgänglighetsdirektivet i Sverige och övriga EU-länder. Den anger att offentliga myndigheters digitala information och webbplatser ska vara tillgängliga för alla oavsett eventuella hinder. Exempelvis ställs det idag krav på att innehållet på myndigheters hemsidor ska kunna omvandlas till tal, så kallad talsyntes. Språklagen föreskriver därtill att språket ska vara begripligt och texter tydliga, gärna med bilder och illustrationer som underlättar förståelsen.
Författare: Anders Gustafsson och Håkan Karlsson
I rapporten är frågor kring skyltning vid fasta fornlämningar utgångspunkt för en kritisk diskussion kring hur mötet mellan kulturarvsförmedlare och allmänhet ter sig vid de fasta fornlämningarna. Författarna hittar fler metoder än de som hittills använts, och andra aktörer än de traditionella som kan bidra till förståelse för de historiska lämningarna
Studien tar sin utgångspunkt i Riksantikvarieämbetets årliga uppdrag att redovisa hur KMV-anslaget har främjat ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas. Anslaget är ett av de viktigaste ekonomiska styrmedlen för kulturmiljöarbetet och det ska enligt bidragsförordningen beaktas om kulturmiljönoch dess kulturhistoriska värden är eller avses bli tillgängliga för allmänheten.
Författare: Lovisa Cargelius
I och med motsättningar i svensk lagstiftning uppstår det intressekonflikter mellan bevarandet och tillgängliggörandet av det byggda kulturarvet. Trots detta har Sverige lyckats bra med att modernisera många av sina kulturhistoriska fastigheter, där man arbetat för att respektera både byggnad och brukare. Dock finns det fortfarande, 20 år efter de juridiska bestämmelserna om tillgängliga miljöer, fortfarande offentliga byggnader som inte kan, på ett värdigt sätt, besökas av en rullstolsburen.
Alla har rätt till vår historia och vårt kulturarv. Ändå finns många hinder kvar för att göra kulturarvet tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. Riksantikvarieämbetet är en av de strategiska myndigheter som har ett särskilt ansvar för genomförande av funktionshinderspolitiken.
Riksantikvarieämbetet är en av de myndigheter som omfattas av regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011–2016. Denna rapport är den tredje i ordningen och omfattar verksamhetsåret 2013.