Minoriteter
Grupp med romska kvinnor och barn i skogen vid Alhambra i Granada, Andalusien, Spanien.
Foto: Carl Curman, 1878, Public Domain.
Sameläger vid sjön Luossajärvi nära Kiruna. Människor, hundar och kåtor.
Foto: Okänd. Almquist & Cöster, 1930-1949, Public Domain.
I Sverige räknas sedan år 2000 samer, tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar som nationella minoriteter och som minoritetsspråk samiska, meänkieli (tornedalsfinska), finska, romani chib och jiddisch. Men visste du att det skulle dröja ända till 1952 innan romer blev erkända svenska medborgare och till mitten av 1970-talet innan samer definierades som en ursprungsbefolkning!
Skyddet av kulturarv som tillhör nationella minoriteter och ursprungsfolk var under lång tid mycket lågt. Historien vittnar om hur mängder av föremål blev stulna för att placeras på olika museer runt om i världen. Som ett uttryck för tidens rasbiologi plundrades även gravar på mänskliga kvarlevor för att mätas och studeras och i flera fall hamna i museimontrar för allmän beskådan. Under senare decennier har processer dragit igång för att återbörda vad som stulits, s.k. repatriering. Riksantikvarieämbetet har i uppdrag att se över hur denna process ska gå till.
Lagskyddet förstärks
I grundlagen slås det fast att det "samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas." Därtill har såväl FN, EU som Europarådet tagit fram konventioner för att värna om nationella minoriteters och ursprungsbefolkningars rätt att utveckla och skydda sitt materiella och immateriella kulturarv. Bland dessa ingår FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter, UNESCOs Konvention om skydd för det immateriella kulturarvet och Europarådets Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. I linje med den senare konventionen infördes i Kulturmiljölagen att samiska och finska vid sidan av svenskan ”så långt möjligt används samtidigt på kartor samt vid skyltning och övrig utmärkning i flerspråkiga områden”. Ännu en konvention som satt spår i denna lag är den s.k. Unidroitkonventionen vars syfte är att förhindra plundring och olaglig handel med bland annat kulturföremål från olika ursprungsbefolkningar.
Litteraturtips
Att ge plats : kulturarvssektorn och de nationella minoriteternas historiska platser
Författare: Holmberg, Ingrid Martins
Saltzman, Katarina
Andersson, Sarah
Sveriges nationella minoritetsgrupper har under lång tid använt och format platser, och satt avtryck i såväl minnen och berättelser, som i själva den fysiska miljön. Vad vet vi om dessa avtryck? Hur ser de ut, och vilka har kunskap om dem? Den kunskap och kännedom om kulturlandskapets historia som kulturarvssektorns medarbetare besitter, kan betraktas som ett nyckelverktyg för reflektioner kring vilken historia och vilket platsrelaterat kulturarv som tillåts framträda. I denna publikation presenteras en undersökning av hur den svenska kulturarvssektorns medarbetare förhåller sig till de historiska platser som kan relateras till sverigefinnar, tornedalingar, samer och judar, det vill säga till fyra av de fem svenska nationella minoritetsgrupperna.
Vägskälens kulturarv - kulturarv vid vägskäl : om att skapa plats för romer och resande i kulturarvet
Redaktör: Ingrid Martins Holmberg
Forskningsprojekt Rörligare kulturarv har möjliggjorts av medel från Riksantikvarieämbetet som också generöst bidragit till tryckningen av rapporten Vägskälens kulturarv – kulturarv vid vägskäl. Under projektåren 2012-
2014 har flera forskare, vilka inte står som författare i denna rapport, varit
engagerade.
Före, under och efter projekttiden har vi haft samtal och samverkan
med flera experter och aktörer inom och utanför kulturarvssektor och
universitet. Vi har haft möjlighet att möta och samtala med en rad romer
och resande kring vårt projekt, vissa har varit formella representanter for
intresseföreningar, andra har istället varit informella sådana.