Diskriminering, svåra kulturarv och de obesuttna
Kvinna utanför sitt torp.
Foto: Mårten Sjöbeck, 1942. Public Domain.
Flygfoto över Ulleråkers mentalsjukhus, Kronåsen, Uppsala 1966
Foto: Flygtrafik, AB, 1966, CC BY-NC-ND
Även om den allmänna rösträtten var menad att vara lika för alla så var det många människor som tidigt hamnade utanför denna demokratiska princip. Främst var det personer med ekonomiska problem, som blivit straffade, omyndigförklarade eller som saknade medborgarskap och fast adress som exkluderades. Det senare innebar att många som tillhörde minoritetsgrupper som samer och romer inte fick rösta i de allmänna valen. Diskrimineringen innebar även att det länge fanns samhällsgrupper som inte var representerade i det kulturarv som bevarades och lyftes fram.
Lagar mot diskriminering liksom diskussioner om demokrati, mångfald och mänskliga rättigheter har inneburit att tidigare exkluderade samhällsgrupper blivit synliggjorda. Det kulturarv som därigenom hamnat i fokus sätts ofta i samband med utsatthet och umbäranden som krig, sjukdomar, funktionsnedsättning, sociala orättvisor och inte minst utanförskap. Av den anledningen kallas det ofta för ”svåra kulturarv”. Exempel på detta är mentalsjukhus, barnhem, fängelser, avrättningsplatser, internerings- och arbetsläger, sanatorier liksom platser för krig och konflikter.
Fler grupper uppmärksammas
Andra samhällsgrupper som uppmärksammats är de som levde i den ekonomiska utkanten av samhället och som i regel inte ägde någon mark eller knappt några ägodelar heller för den delen. Bland dessa, så kallade obesuttna, ingår torpare, statare, backstugesittare, inhysehjon liksom pigor och drängar. Inom kulturmiljövården och arkeologi uppmärksammas idag lämningar efter deras boningar såsom torp och backstugor.
Demokratins byggnader
Omvänt har Demokrati 100 år riktat uppmärksamheten mot byggnader som blivit uppförda för att främja demokratin. Som sådana räknas bland annat Folkets hus, medborgarhus, stads- och kommunhus och stadsbibliotek. Även andra byggnader, arkitektur liksom offentliga rum som bidragit till välfärd och demokratins utveckling har uppmärksammats, däribland skolor, folkparker och sjukhus.
Litteraturtips
Komplext kulturarv: från psykiatriskt sjukhus till bostadsområde
Författare: Cecilia Rodéhn och Hedvig Mårdh
Hur iscensätts de nedlagda psykiatriska sjukhusens kulturarv? Vilken plats får komplexa kulturarv ta i samtidens stadsutvecklingsprojekt? Forskningsprojektet Ulleråker – funktionsnedsättning och kulturarv har undersökt hur kulturarv görs vid Ulleråker i Uppsala – ett av många före detta psykiatriska sjukhus som genomgått en stadsutvecklingsprocess och omvandlats till bostadsområde.
De obesuttnas arkeologi: människor, metoder och möjligheter
Författare: Pia Nilsson, Martin Hansson och Eva Svensson
De förhållandevis sentida spåren efter de obesuttna – som torpare, backstugusittare, hantverkare och arbetare – finns överallt i jordbrukets, skogens och städernas landskap, men har sällan uppmärksammats av den traditionella arkeologin.
Känsliga och svåra teman vid samtidsdokumentationer – erfarenheter, etik och metod
Redaktion: Christine Fredriksen, Bohusläns museum/Västarvet, Åsa Stenström, Västerbottens museum, Piamaria Hallberg, Stockholms stadsmuseum.
DOSS – Dokumentation av Samtida Sverige är ett nationellt nätverk för yrkesverksamma som arbetar med samtidsdokumentation i museer och arkiv. De senaste åren har det i museernas samtidsdokumentationer funnits ett stort intresse av att kunna diskutera metodik och etiska frågor kring känsliga och svåra teman.
Ge röst åt tysta kulturarv. En sammanställning av projekt som fått kulturmiljöbidrag under 2012 och 2013
Länsstyrelsen Jämtlands län
Kultur och kulturarv kan komma till uttryck på lika många vis som det finns människor. Under senare år har insikten om att kulturarv är en process, där flera aktörer samspelar, ökat. I processen att konstruera och legitimera kulturarv lyfts vissa platser och företeelser fram, och andra väljs bort.
Att skapa utrymme för komplexa kulturarv
Författare: Hedvig Mårdh
Hur kan kulturmiljövården, själva men också i samarbete med andra aktörer, arbeta för att på olika sätt uppmärksamma, förvalta och förmedla kulturarv som kan upplevas som svåra eller mörka?