Digital utställning - Jämställt kulturarv - Demokratin 100 år

Odemokratiskt/demokratiskt bruk av kulturarv

Var går gränsen mellan ett demokratiskt och odemokratiskt bruk och missbruk av kulturarv? Det är en mycket viktig fråga som engagerar många forskare och verksamma inom musei- och kulturmiljösektorn. Gränsen kan tyckas självklar, men kompliceras av att det kan vara svårt att känna igen antidemokratiska uttryck i sin egen samtid. Desto lättare blir det om man blickar bakåt i tid eftersom historien är fylld med sådana exempel. Vad vi då kan lära är att sådant som vi idag ser som diskriminerande och förtryckande idéer inte alltid har betraktats på det viset, utan tvärtom varit en naturlig del av tidens värderingar.

Tillbakablick

Exempelvis är det inte så länge sedan som rasbiologin sågs som normalvetenskap och rättfärdigade grova övergrepp och till och med mord på individer och hela folkgrupper. Utifrån samma förtryckande idéer använde nazismen under  Andra världskriget arkeologiska fynd för att erövra landområden under förespeglingen att de bevisade att det var urgamla "germanska" områden. Tyska arkeologer skickades även till Sverige för att dokumentera "germanska" spår, såsom hällristningar i Bohuslän. 

Reflektion

Frågor vi därför bör ställa oss är vilka normer och värderingar vi har idag och hur de präglar idéer om kulturarv. Vi bör också fråga oss vilka det egentligen är som blir och inte blir representerade i de kulturarv vi bevarar. Går vi från ord till handling eller handlar det för mycket om retorik och för lite om viljan att skapa ett demokratiskt samhälle? Och hur är det egentligen med tillgängligheten för alla samhällsgrupper och lever vi verkligen upp till lagar, förordningar och konventioner som vi sagt ja till?